Rasten är en central del av skoldagen. Den framstår ofta som en paus, men för många elever är den en av skolans mest komplexa och socialt krävande situationer. Här förväntas elever spontant förstå sociala koder, ta initiativ, förhandla om lekregler och hitta sin plats i gruppen. För vissa elever är detta en möjlighet – för andra en barriär.

Forskningen visar att rasten kan vara en viktig lärmiljö där sociala färdigheter, kommunikation och lek utvecklas. Men detta sker inte av sig självt. För att rasten ska bli en inkluderande miljö krävs både strukturer, stöd och medveten pedagogik.

Vad forskningen lyfter fram

1.Elever med funktionsnedsättning är oftare ensamma

Studier visar att elever med autism och intellektuell funktionsnedsättning betydligt oftare står utanför lek och sociala aktiviteter på rasten. De saknar ofta ingångar till samspel och riskerar att bli isolerade.

2. Rasten är en arena för socialt lärande – om man får delta

Lek och informella möten är viktiga för att utveckla sociala strategier, språk och samarbete. Men delaktighet kräver att eleverna förstår vad som händer och hur de kan vara med.

Forskningen betonar att delaktighet inte bara handlar om att vara på plats, utan om att kunna bidra och känna sig som en del av gruppen.

3. Många elever saknar de sociala verktyg som leken kräver

För att komma in i lek behöver elever kunna tolka regler, läsa av sociala signaler och ta initiativ. Många elever med funktionsnedsättning saknar dessa färdigheter, vilket gör att de lätt hamnar bredvid snarare än i leken.

4. Miljön behöver vara begriplig och strukturerad

En tillgänglig rastmiljö kännetecknas av tydliga platser, förutsägbara aktiviteter och visuellt stöd.

Forskningen visar att miljöanpassningar är avgörande för att elever ska kunna orientera sig och hitta ett sammanhang.

5. Organiserade aktiviteter och närvarande vuxna ökar delaktigheten

När skolor arbetar med planerade rastaktiviteter och vuxna som aktivt stödjer lek ökar både trygghet och deltagande.

Detta lyfts i både internationella studier och i Skolverkets material om rörelse och socialt välbefinnande.

Du kan även läsa om våra Generation Pep-skolor här. 

Samt läsa om hur arbetet med delaktighet inom anpassad grundskola har förändrat rasterna.

Slutsats

Forskningen är tydlig: Rasten behöver vara begriplig, förutsägbar och socialt tillgänglig för alla elever. 

När elever vet vad de kan göra, var de kan vara och hur de kan delta, ökar deras möjlighet till lek, gemenskap och lärande. För elever som annars riskerar att stå utanför kan detta vara avgörande för både trivsel och utveckling.

Källor

Vetenskapliga artiklar

Humphrey, N., & Symes, W. (2015). Peer interaction patterns among adolescents with autistic spectrum disorders (ASDs) in mainstream school settings. Autism, 19(4), 481–490. https://doi.org/10.1177/1362361315599468 (doi.org in Bing) 

Blatchford, P., Baines, E., & Pellegrini, A. (2011). The social context of school playground games: Sex and ethnic differences, and developmental trends. Learning and Instruction, 21(3), 343–355. https://doi.org/10.1016/j.learninstruc.2010.05.001 (doi.org in Bing) 

Myndighetskällor

Skolverket. (2023). Mer rörelse i skolan. Hämtad från https://www.skolverket.se/larande-och-trygghet/elevhalsa-och-stodinsatser/skolans-gemensamma-elevhalsoarbete/mer-rorelse-i-skolan

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). (2022). Studiepaket språkstörning – Moment 6: Lärmiljö och delaktighet. Hämtad från https://www.spsm.se/studiepaket-sprakstorning/grundskola/moment-6/