Det som för vissa innebär frihet kan för andra upplevas som otydligt, kravfyllt eller svårt att tolka. Åse Taawo arbetar därför aktivt med att göra rasten mer begriplig och tillgänglig för alla elever.

– Rast är en stunds frihet från arbete och krav. Där ges möjlighet att vila hjärnan och tänka på annat. Förhoppningsvis får du vara fysiskt och socialt aktiv tillsammans med människor du gillar och får påfyllning av energi och en känsla av sammanhang, säger Åse. 

Samtidigt betonar hon att rast inte betyder samma sak för alla.
– Vuxna tänker ofta att vila är att sitta ner och ta det lugnt, men barn återhämtar sig ofta genom aktivitet. Därför behöver elevers rast få handla om lek.
Leken fyller en avgörande funktion. Den bidrar inte bara till rörelse och glädje, utan också till socialt samspel, språkutveckling, problemlösning och emotionell utveckling. Genom leken får elever möjlighet att förstå både sig själva och sin omgivning.

Förmågor som ofta tas för givna

Att delta i en rast är mer komplext än det kan verka. För att kunna vara med i lek och samspel krävs en rad olika förmågor.

– Eleven behöver kunna uppmärksamma att en lek pågår, ta kontakt med andra och både kunna bjuda in och bli inbjuden. Det krävs också att man kan hålla fokus och stanna kvar i leken.

Vidare behöver eleverna förstå turtagning, kunna dela med sig och hantera de regler – ofta outtalade – som styr leken. I rollekar tillkommer ytterligare krav, som att kunna röra sig mellan fantasi och verklighet och att bidra med egna idéer.

– Leken väcker också starka känslor. För att kunna fortsätta leka tillsammans behöver eleverna kunna reglera dem.

För många elever i anpassad grundskola är dessa förmågor inte fullt utvecklade.

När rasten blir svår

För elever med intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism kan rasten upplevas som rörig och oförutsägbar. Sociala regler är ofta otydliga och tempot skiftar snabbt.

– Många elever har svårt att sålla bland intryck, komma igång med aktiviteter eller avsluta dem. Detta gör att leken upplevs som svår och ibland då väljs bort.
Istället söker sig elever ofta till aktiviteter de redan känner sig trygga i.

– Att inte våga lämna sin trygghetszon gör att utforskande och lärande går långsammare.

När en elev inte förstår rasten eller inte kan delta får det tydliga konsekvenser.

– Eleven drar sig ofta undan och väljer en egen aktivitet. Det leder till färre sociala erfarenheter och mindre träning av viktiga förmågor.

Det finns också en risk att omgivningen misstolkar elevens beteende.
– Om en elev ofta är ensam kan det tolkas som att eleven föredrar det. Men det kan lika gärna handla om att eleven saknar förmåga att delta.

I vissa fall utvecklas repetitiva beteenden, som kan uppfattas som självvalda men i själva verket är ett resultat av begränsade möjligheter att delta i gemensamma aktiviteter.

“Raströrelse” – en strukturerad väg in i gemenskap
För att skapa en mer inkluderande rast har Långsätterskolan utvecklat arbetet med raströrelse – en vuxenledd, strukturerad aktivitet som ger elever stöd i att delta.
– Raströrelsen är en gruppaktivitet på 30 minuter som följer en tydlig och återkommande struktur.

Varje pass börjar på samma sätt: eleverna samlas kring en fallskärm till en välkänd låt. Därefter följer återkommande övningar innan dagens aktivitet introduceras.
– Aktiviteterna är planerade så att alla gör samma sak på samma plats. Det ger möjlighet att härma och ta stöd av både vuxna och andra elever.

Ett konkret exempel är när eleverna får välja lek. Då används en så kallad välja-karta med bildstöd, där alternativen blir tydliga och begripliga. Veckans upplägg återkommer, vilket skapar trygghet och igenkänning.
– När eleverna vet vad som ska hända vågar de också delta.

Vad förändrades?

Efter införandet av raströrelse har både elever och pedagoger märkt tydliga skillnader.
– Pedagogerna ser nu med nya ögon på elevernas möjligheter. Även mindre utvecklade förmågor kan utvecklas med rätt stöd.

Elever som tidigare stod utanför deltar nu aktivt.
– En elev som i början visade motstånd springer nu in med ett leende när musiken startar. En annan elev klarar moment självständigt som tidigare krävde fullt stöd.

Flera elever som tidigare fastnade i repetitiva beteenden deltar nu i gemensamma aktiviteter.
– De får ett naturligt socialt sammanhang och fler möjligheter att lyckas.

De nya erfarenheterna påverkar också elevernas övriga skoldag.
– När elever lyckas på rasten vågar de också utmana sig mer i undervisningen och i fria situationer.

En annan syn på rast

Rasten i anpassad grundskola skiljer sig från rasten i grundskolan. Här krävs ett aktivt och medvetet arbete från pedagogerna.
– Leken kommer sällan av sig själv. Den behöver vara tydlig, ofta vuxenledd och ibland även fysiskt stöttad.

Det innebär att rasten behöver planeras med samma omsorg som undervisningen.
– Utan stöd finns en risk att elever fastnar i beteenden som hindrar deras utveckling och påverkar deras mående negativt.

Lärdomar för andra verksamheter

Arbetet på Långsätterskolan visar att rasten kan vara en kraftfull pedagogisk arena.
– Vi behöver bli mer medvetna om att det elever gör på egen hand inte alltid är det de egentligen vill göra – utan det de klarar av.

Genom att kartlägga elevers förmågor kan pedagoger arbeta mer målmedvetet med lekträning.
– När vi vet vilka förmågor som behöver stärkas kan vi anpassa leken både fysiskt och kommunikativt så att fler kan delta.

Det handlar ytterst om ansvar.
– Det är vi pedagoger som har möjlighet att förändra situationen. Genom att undervisa i lek kan vi öka elevernas delaktighet och ge dem fler vägar in i sociala sammanhang.

När rasten blir begriplig, strukturerad och inkluderande blir den också en plats för utveckling, gemenskap och glädje. Då blir den inte längre något som bara “ska fungera” – utan en självklar del av skolans pedagogiska uppdrag.