De älskade Fredhäll på Kungsholmen där de tidigare bodde. Men de stod inför ett livsval. Tvårummaren i Stockholm rymde inte längre familjen med de båda barnen Elodie och Philippe. Den första tanken var att köpa en större bostad i Stockholmsområdet men för att få ihop ekonomin skulle de båda behövde satsa ännu mer på karriären. Hur skulle de då få ihop vardagen? 

–    Vi jobbade redan mycket och hade alltid något vi skulle hinna med. Skulle vi växla upp till en större bostad i Stockholm skulle det gå ut över tiden med familjen, säger Jonas.

Madeleine kommer ursprungligen från Nyköping men att återvända var till en början ingen självklarhet. 

–    Jag ville egentligen hitta en ny plats för både mig och Jonas, säger Madeleine.

–    Vi tittade på lägenheter i Nacka och hus i Gnesta, men sedan landade vi ändå i Nyköping, säger Jonas.

–    Ja, men i ett område jag tidigare knappt varit i, fyller Madeleine i och skrattar.

I dag är de nyinflyttade i ett gult radhus i Bryngelstorp med både natur och skola bokstavligt talat runt knuten. Att radhuset kostade mindre än en liten bostadsrätt i Stockholm gav dem samtidigt möjlighet att tänka nytt.

–    Vi kunde sänka tempot helt enkelt. Jag har börjat plugga och Jonas ser sig om efter ett nytt jobb här. Vi testar nya vägar i livet, har fått mer tid med barnen och en vardag utan stress, berättar Madeleine. 

–    Det handlar inte om att vi givit upp något, utan att vi valt något annat. Ett liv med mer tid, mer närhet och mer utrymme för det vi verkligen värdesätter, säger Jonas.

Barnen sprang före – vi följde efter

För Madeleine och Jonas var det barnens behov som blev avgörande för flytten. I Fredhäll var utrymmet begränsat. Bostaden saknade uteplats och det fanns inga naturliga ytor för barnen att leka på. 

– Vi märkte hur mycket tid vi lade på att planera barnens lek. Vi kunde inte släppa ut dem själva. Allt krävde vår närvaro, säger Jonas.

Efter flytten till Nyköping kan barnen röra sig fritt mellan husen.

– De är ju som kalvar på grönbete som bara "aaah!”, säger Madeleine och gestikulerar med armarna i luften.

De gick snabbt för barnen att hitta kompisar på gatan. Efter bara ett par dagar åt Elodie middag ett par hus bort.

– Grannpappan kom och frågade om Elodie fick äta hos dem, berättar Madeleine. Det hade inte kunnat hända i Fredhäll eftersom barnen inte kunde springa fritt där.

– Det är en helt annan frihet för dem här. Men också för oss, fyller Jonas i.